Det var i slutet av September Filip fick problem med att sköta magen, så då hörde vi av oss till BVC och dom sa att vi skulle avvakta Vi väntade över helgen sen ringde jag in till barnkliniken och dom sa att hel ammande barn kunde hålla sig i tio dagar det var inget ovanligt, men efter som du alltid skötte magen flera gånger om dagen så tyckte vi att det var lustigt. Vi väntade i några dagar sen ringde jag in igen och diskuterade med dom, eftersom jag hade gått på penicillin så trodde man att du måste få ordning på din tarmflora så dom sa att du skulle äta dofilus...va undrade jag "han är ju bara 2 1/2 månad", jo det skulle du ha. Men vi ville inte ge det till dig, för vi tyckte att du var för liten. När vi var på BVC så hade du gått ner 120g på en vecka(alldeles för mycket), så BVC läkaren sa en vecka till och då ska han ha gått upp. Men du fortsatte ner i vikt, läkaren remissade in dig till barnkliniken för att kolla upp eventuell förstoppning, detta var onsdagen den 7 november.

    Inne på barnakuten träffade vi en läkare som kollade dig och sa sen att dom skrev in dig för att ta prover, du blev inskriven på avd.25 sal12. Då fick vi träffa sjuksköterskan Elenore och då bad jag om mikrolax och det fick du, sen kämpade du. Då kom läkaren Pär, han tittade på dig och lyssnade. Sen så han att du måste lungröntgas för han är snabb andad 80 i andning. Mamma bar dig till röntgen, på röntgen kunde man se att ditt hjärta var förstorat. Vilken chock......men man kunde inte göra något UKG, det skulle vänta tills dagen efter. Dagen efter kom läkare Thomas  och gjorde ultraljud på dig....han sa att jag måste skicka ner Filip till Lund. Vilken chock det var som om marken försvann under våra fötter vi fattade ingenting, från förstoppning till hjärtfel???? Pappa kom in med packningen för mamma och du skulle åka ambulans och pappa skulle köra bilen ner. Det gick bra att åka ambulans du sov hela resan. Tankarna for omkring i mammas huvud likaså i pappas, ingen av oss fattade vad som hände. Vi kom fram kl 16.45.

    Framme i Lund, när vi kom upp på avd.67 blev vi visade till sal1, där tog sjuksköterskan Rebecca och barnsköterskan Annie emot oss, pratade lite och berättade om avdelningen och visade oss runt. Sen tog man en massa prover på dig sen blev det ultraljud, läkaren Thomas gjorde det samma kväll. Det visade sig att du hade hjärtsvikt, din vänsterkammare var dubbelt så stor. Thomas berättade då att man kan medicinera sådant.....pust ingen operation tänkte vi!! Så vi va i Lund fram till den 19 November, då åkte vi hem sen var vi hemma i en månad med resor in till Kalmar då och då. Men i December blev du sämre så då åkte vi till Lund igen.... så vi firade din första jul där. Början av januari så åkte vi hem igen. Man hade nu bedömt att ditt hjärta inte svarade på medicinerna så den 18 januari hamnade du på listan i väntan på ett nytt hjärta. Den 28 januari åkte vi till Lund igen för du skulle på kontroll men du blev dålig igen vi blev kvar pappa fick åka hem för dina syskon skulle gå i skolan, sen skulle pappa, Moa och Oliver komma ner...men då fick Oliver vattkoppor så det var bara att stanna hemma för dom, när Oliver var frisk så var det Moas tur. Den 6 Mars kom pappa och Oliver ner och hämtade oss så åkte vi hem den 7 mars. Sen var vi i Lund på Kontroll den 22 april kom hem den 23 april. Sen var vi hemma i ca 2veckor......då kom samtalet.

                                               ♥