Måndagen den 5 maj började som en vanlig måndag du och mamma åkte in till Kalmar för att ta de "vanliga måndagsproverna", pappa gick till lekis och dagis med Moa och Oliver, Jenny och Simon va hos sin mamma, gick i skolan idag som vanligt. Det blev en lång dag i kalmar den här måndagen massa prover och sen tog det tid innan taxin kom för att hämta oss. När vi kom hem så var kl 15. Då höll pappa på för fullt i trädgården med stenplattorna, Moa och Oliver var ute och lekte, det var en jätteskön dag.

    Mamma och jag gick in för vi skulle greja med maten man blir ju hungrig efter en heldag på sjukhuset. Mamma la mej på golvet på min filt under gymmet och kopplade mej till droppet. Sen började mamma laga maten till resten av familjen, det blev ugnstekt falukorv med potatismos...mums. När vi satt vi bordet och nästan i princip hade ätit klart så ringde telefonen kl 17.00, pappa svarade och fick jättestora ögon. Det var koordinatorn som ringde och sa att "nu har vi ett hjärta som kan passa Filip", pappa räckte luren till mamma och sa att det är bättre att du pratar. Mamma tog luren och grät av lycka och rädsla, koordinatorn frågade:-hur mår Filip?, du var jättepigg du låg och jollrade och lekte som bara den, mamma sa jo han mår bra! Då berättade koordinatorn att en ambulans kommer och hämtar er ca kl 18.15. Mamma ringde farmor och sa "att nu kommer Moa och Oliver för vi ska till Lund, för Filip ska få ett hjärta". Pappa körde upp Moa och Oliver, mamma sprang runt som en toka, både skrattade och grät å pappa var likadan när han kom hem......men jag låg cool lugn på golvet och jollrade. Sen tog pappa upp mej bytte blöja och sånt mamma packade förfullt, sen kom ambulansen.

    När vi skulle åka så fick mamma hoppa in först där bak och sätta sig på båren å så knäppte dom fast mamma sen fick jag sitta i hennes knä, för dom hade igen bilstol. Men det var mysigt att sitta så alltså åka baklänges hela vägen till Lund, pappa fick sitta fram. Han som satt bak hos mamma och mej hette Victor. Han var snäll, han höll mamma sällskap för jag somnade nästan direkt, pappa han hade sällskap där framme. När vi började närma oss Lund så vaknade jag å då fick jag syn på alla roliga saker som fanns i ambulansen, dom ville jag gärna pilla på. Då började mamma och Victor kleta på såndär emla salva...jag är så trött på den salvan men det gick bra så nu såg det ut som om jag var förberedd för en boxningsrond...hihi. När vi kom fram till Lund kl 21.30, gick vi upp till BIVA och där mötes vi av Sjuksköterskan Maria och undersköterskan Kerstin, skönt att se välkända ansikten, detta var starten på en lång natt.