♥Mitt nya hjärta 27-28 oktober♥

Filip, glad kille som tvättas inför operationen!

    Måndagen den 27 oktober var en vanlig måndag alltså så vanlig som den kan va i vår sjukhus vardag, pappa, Moa och Oliver var kvar i Lund eftersom det var höstlov! Mamma, Moa och Oliver hade gått till Ronald´s för att laga middag precis som dom brukar göra och pappa var kvar hos dej, precis som en vanlig måndag här i Lund! Men sen tog det en vändning, straxt efter halv fem kommer ssk Agnetha in och säger att Filip ska vara fastande "så jag måste stänga matdroppet", varför undrade pappa, narkos ringde sa ssk Agnetha å sa det! Sen sa hon att nån får komma in och prata med dig, då kom dr.Higgins in och sa att det var eventuellt ett hjärta på gång till Filip!! Pappa hoppade högt och sa dra upp all mat jag måste gå och ringa Malin......pappa ringde mamma undertiden som han gick till ronald, när mamma svarade så grät pappa å mamma blev jätterädd och undrade vad som hade hänt å i all gråt så hörde mamma hur pappa sa HJÄRTA då började mamma också att gråta!! En annan mamma som heter Maria tittade på mamma och förstod vad det var frågan om så hon sprang fram till mamma och grät och kramade om mamma, Moa och Oliver bara tittade på mamma och undrade vad det va då sa mamma " Filip ska kanske få ett HJÄRTA, det är därför mamma gråter, mamma är glad". Då kom pappa till mamma och dom kramade om varandra, mamma, pappa, Moa och Oliver kramade om varandra. Mamma slängde pajdegen i en påse "den tar vi en annan dag", vi plockade ihop rester från dagen innan sen gick vi upp till Filip och åt där. Undertiden vi gick upp så ringde mamma till Kerstin och sa att det nog är ett HJÄRTA på gång, hon sa" vi kommer när ni vet mer, vi hjälper er med barnen"

    När vi kom upp till dig så lyfte jag upp dig och kramade om dig, å sa mammas älskling ska du kanske få ett HJÄRTA idag, när jag sa det så rös jag i hela kroppen...detta är ju helt underbart, både mamma och pappa kramade om dig å Moa va framme hos dej och sa ska du få ett hjärta. Sen satte vi oss ner för att äta, hela tiden väntade vi på att få besked om det skulle bli av. Jösses vilken väntan klockan den gick sakta. När klockan va 18.45 så kom ssk.Agnetha och kirurgen Pia in och sa att vid 21.30 ska Filip upp på op för han ska få sitt HJÄRTA i natt! Å vad vi rös och grät man kände både lycka och rädsla. Hon berättade att det är kirurgen Peter Jögi och hon som ska operera och att kirurgen Jens Johansson är hos donatorn och hämtar hjärtat, sen hjälper han oxå till. 

    Sen ringde vi Kerstin och sa att det är på gång, hon sa "vi kommer direkt". Sen gick det fort, mamma, Moa och Oliver gick ner och öppnade åt Kerstin, Caroline och David. Dom kom upp till mej och kramade och pussade mej dom var oxå glada sen sa dom god natt syns imorgon! Sen gick dom iväg med Moa och Oliver för dom behöver sova! Mamma och pappa stannade hos mej, dom ska tvätta mej med den där blåa svampen sen ska dom sätta på mej dom där "skånekläderna" som mamma och pappa brukar säga. 

Se så pigg och glad jag ser ut, 4 dagar efter transplantationen och jag borstar mina tänder!

    Nu är jag färdig tvättad och på klädd! Å nu väntar vi bara på att du ska få åka iväg till op, men det är skönt att vi har lite tid över för då kan vi sitta och gosa lite! Nu kom narkosläkaren Ann-Kristin Olsson och kollade till dej sen frågade vi om vi fick följa med in båda två men då sa hon nej bara en...då sa pappa att mamma följer med! Konstigt tyckte vi för förra gången fick vi vara med båda två men jaja hon ville väl annorlunda idag. Förresten det var Ann-Kristin som var narkosläkare förra gången oxå hon är ju din maskot som vi brukar säga, hon har varit med dom flesta gångerna som du har sövts.

    Jaha nu bär det av klockan är lite mer än 21.30 å nu ska du åka i hissen, å du är jätteglad det sprätter i hela din kropp. Vår älskade son undra om du förstår vad du ska gå igenom! När vi kom upp i op-slussen så fick mamma ta på sig en gulrock, blåa skoskydd och en blå mössa, pappa fotade flitigt. Sen pussade du pappa hejdå å vinki vink syns imorgon älskar dig! Sen gick jag in med dig, jag bar dig på min arm å du kunde inte va stilla du var så glad, då kunde jag inte hålla mej mina tårar började rinna jag/vi är så rädda samtidigt så glada! Mamma satte sig ner med dig i famnen sen kom Ann-Kristin och gav dig sova medicin, mamma la upp dig på op-bordet och pussade dig och sa "god natt min älskling vi syns imorgon, mamma, pappa, Jenny, Simon, Moa och Oliver älskar dig". Så pussade jag dig på pannan och klappade din kind å sa "mammas älskling". Sen gick vi ut från salen och då kom tårarna dom gick inte att hejda sen stod pappa utanför dörrarna och vi kramade om varandra å grät vår älskade lillson var stark!

    Sen gick vi ner på avdelningen och väntade på kirurgen för han skulle komma och prata med oss. Å denna vänta vi gick fram och tillbaka, hämtade kaffe pratade med personalen...sen kom han Peter Jögi. Han berättade hur det skulle gå till och att det skulle ta lite längre tid den här gången eftersom du har Berlin Heart och det kan ta tid att ta loss kanylerna. Sen sa han " nu ska jag gå och göra mej iordning, vi hörs imorgon". Pappa och jag tackade så mycket och sa hej då ta väl hand om Filip. Sen pratade vi lite med personalen på avdelningen innan vi gick ner på Ronald.

    Nere på ronald väntade Caroline och Kerstin, vi satt och pratade lite med dom och sen så gick dom och la sig. Men pappa och jag satt uppe bra länge denna oro och väntan tillslut så somnade vi men då var klockan efter 02 på natten! Sen vaknade jag vid kl 06.30..ingen hade ringt! Pappa och jag gick upp till avdelningen och åt frukost där, lite fick vi i oss iallafall. Sen fick vi höra att du var på väg, du mådde bra, du var mellan op och BIVA...alltså på väg dit!! Å vilken känsla äntligen skulle vi få träffa dig, se dig, röra vid dig, få va i din närhet vår älskade son!

    Kl 08.15 var du på sal 3 på BIVA å vi fick gå dit!! Mamma och pappa öppnade dörren försiktigt...där låg du, så fin å allt var så tyst och lugnt Knappt några maskiner, respiratorn, Invosen, NO:n och en medicinställning med 5 pumpar i....å det var så underbart att få se dig..du är så vacker!! Sen kom "ligan" som pappa säger (ligan= kirurger, narkosläkare och kardiologer), dom sa att allt hade gått bra inga konstigheter alls, det var så underbart att höra, vi trodde inte att det var sant, du vår underbara, vackra fina lilla Filip har fått ett hjärta..puss vår älskling!

    Dagen efter så extuberades du och det gick jättebra, du behövde lite syre vid sidan om i en tratt men det var bara när du sov..men efter någon timme så ville inte du ha den längre!! Sen rullade dagarna på och du blev piggare och piggare på torsdagen så satt du upp i sängen när vi kom på morgonen...å så duktig du är mamma och pappas älskling! 

    Fredagen den 31/10, idag drog dom dränen och sen röntgades du och dom bilderna såg jättebra ut, så du flyttades ner till avdelningen, det var ssk.Karin och bsk.Åsa som kom och hämtade dig!! 

    ♥Tack alla underbara, varma och fina människor som har funnits och hjälpt oss med vår son Filip. Sjuksköterskor, undersköterskor, barnsköterskor, kirurger, kardiologer, narkosläkare...ja alla. Ni är underbara!!♥

     ♥Å givetvis ni alla underbara och fina familjer som vi har fått äran att lära känna under den här tiden...puss o kram på er!

    ♥Och tack alla nära och kära som har stöttat och funnits där för oss under denna resa. Stora pussar och kramar till er..underbara ni!!♥

 

♥Vi vill tack för den fina gåva som Filip har fått, tack det är så vackert♥   

                         

                        ♥