Puuh, ja det kan man verkligen säga om denna dag...ganska lindrigt sagt egentligen!! Klockan ringde vid 6.30 för lilleman skulle ha sina mediciner en timme tidigare eftersom han skulle sövas vid 8.00. Och även emlas innan så det var klart när op skulle sätta nålen å sen är det ju alltid en massa annan pyssel på morgonen. Vid halv åtta var vi på avd.64 å ja då började allt skit rent ut sagt.....inget rum till lilla Filip men han cyklade på i korridoren lika glatt, skönt är väl det. När jag skulle byta blöja och kläder på han så ja då fick jag göra det på hans säng som stod mitt ute i korridoren..suck..å när vi skulle i väg till op så visste inte ssk vilken tid det var så det fick ju jag informera om...plus att hon inte visste vart å det fick jag oxå informera om.....så ja mitt humör var på bristningsgränsen!!! Det är ju så att vi mår inte så bra för framtiden är oviss för oss och då är det ju viktigt att allt annat flyter på......å på allt detta när vi skulle gå till op så mötes vi av en sköterska som kom och sa att det har blivit uppskjutet ca en timma...suck...tålamodet var ju inte på topp! Så ssk från avd. sa att vi kunde ju gå en runda och att dom skulle höra av sig. Då var det nock för mig, Filip tog cykeln och jag all vår packning som stod i korridoren så åkte vi upp till avd.67 å pratade med dom och jag sa till dom hur besvikna vi var på detta vad var det som gick fel varför kunde Filip inte få en sängplats. Man känner sig så omkringkastad....och sånt gör ont. Ssk som vi pratade med på 67:an sa att så här ska det inte va...ja det tog nog knappt 2 min så hade Filip en sängplats på 67:an, man kan ju undra ska det verkligen vara så svårt, jag som är mamma till Filip är det på mitt ansvar att fixa en sängplats, tydligen! Tack snälla 67:an för att ni gjorde vår morgon lugnare....när det var dags för op så följde bsk.Annie med oss upp. Filip tog även med sig cykeln till op-slussen men där fick han ju vackert parkera den, sen ville han gå själv in till op-salen. När vi öppnade dörren in till op så stod det många "grönklädda" där och ja många har ju haft Filip någon gång så när dom fick syns på honom komma gåendes så sa dom "Hej Filip", Filip tittade på dom och sträcket upp armarna och sa "Hej alla mina vänner! å sen traskade vi vidare mot op-salen....underbara älskade son!!
Inne på op-salen så hoppade han upp i mitt knä, sen fick han nålen och slumrade in i mitt knä, sen la jag honom på op-bordet och pussade hans kind med orden "älskar dig, syns sen hjärtat, pappa och dina syskon också".............alltid lika tungt......
Sen gick jag ner till älskade mannen som satt i ljusgården och väntade, han hade varit och lämnat Moa och Oliver. Sen var det bara att vänta.................
Vid 12.30 var vår prins på uppvaket, allt hade gått bra inga konstigheter..så skönt!!! Vid 14 var vi nere på avd.67, å dom kom mannen, Moa och Oliver till oss. Filip tyckte det var så skönt att träffa pappa och hans syskon igen. Sen blev det lite turer med läkare, sköterskor, ja just det vi fick en lite surprise...Filips dr.Thomas från Kalmar var på besök han ska visst vara här i Lund i några veckor, så han hade sett lite av Filips biopsi, kul!
Eftermiddagen tickade på å vi fick gå till Ronald! Så skönt middagen intagen på ronald och en massa mys med familjen (i myset ingick godis, ja jag vet att det är torsdag men ibland är det tillåtet:)) Barnen har lekt och busat som bara den, HÄRLIGT!!
Nä nu önskar jag er en god natt...för nu ska vi sova å vi gör det på RONALD!!
NattiKram
Malin